Ett modifierat kors om en resa, del 1

april 4, 2010

Just innan vår avresa till Tyskland, där jag alltså bor sen en dryg månad tillbaka, gjorde jag en större läggning för att samla tankarna kring allt det som väntade runt hörnet. Jag använde då en egen variant av det gamla hederliga keltiska korset – en vidareutveckling av de delar av korset som jag själv tycker är bra, och där de delar jag inte tyckte hängde ihop logiskt med resten, helt sonika är bortrationaliserade. Däremot har jag lagt till en annan liten dimension som jag trivs med. Jag tänkte visa modellen här.

Om du känner till det keltiska korset, så ser du att jag valt att behålla själva kors-formationen, med det lilla kärnkorset i mitten, och de förlängda grenarna i korset utvecklade till tre kort per position istället för sedvanligt ett kort per position. Den bilden tror jag till och med att jag visat förut. Det jag lagt till är korten märkta A-∑.

Dessa kort drar jag från en separat lek, där jag sorterat ut stora arkanans kort. Jag kallar de här fem korten ”pelar-positioner” och ser dem som ett slags tongivare för det större perspektivet i situationen – och just därför använder jag stora arkanans arketyper för att gestalta de här positionerna. Det faktum att jag använder kort ur en separat lek, innebär givetvis att jag då och då får dubletter i läggningen, men det stör mig inte – tvärtom.

(Sen ska jag inte påstå att jag gör den här läggningen särskilt ofta. Den är diger nog att vara ett tag…!)

Femte pelarkortet markerar jag med ett summatecken – för det kortet drar jag inte, utan räknar fram ur sifferbeteckningarna på de andra fyra korten. Jag har i många år hävdat att jag inte tror på numerologi, men det hindrar ju inte att jag ändå experimenterar med det…!

Men låt oss gå igenom den där läggningen jag gjorde före avfärden, så klarnar det säkert:

A (medveten influens) – XVII The Star
B (omedveten influens) – V The Hierophant
C (styrka/trygghet) – XIV Art/Temperance
D (hinder/utmaning) – 0 The Fool

∑: 17+5+14+0=36
3+6=9

∑ – IX The Hermit

En kort sammanfattning av min tolkning kring pelarkorten

A – Stjärnan handlar om hopp, om tro och ljus och kraft att förlita sig på saker och ting. Att ha den inställningen till en stor förändring i livet är en styrka, ett rågstrå i ryggraden. Stjärnan handlar inte om tro på sig själv, så mycket som en tro på universella krafter – att universums krafter kommer att stå mig bi, och att det som sker, sker av mening. Det är svårt att sätta ord på de här sakerna, märker jag – men stjärnan står för så mycket mer än de vanliga bildtolkningarna man brukar få höra när folk ska förklara Stjärnan. En tro på livet, kanske – och på att livet någonstans innerst inne ändå är gott. Sålunda handlar det också om att släppa kontrollen, låta saker ske och låta saker ha sin gång. En svår läxa för dagens moderna kontrollfreaks – och dit hör även jag. Så – den medvetna pelaren är både en styrka och en utmaning, skulle man kunna säga.

B – Översteprästen, the hierophant, är ett kort som följer mig och alltid tycks ha en personlig innebörd för mig. Det där är en lång historia, som jag kanske ska ta och berätta någon gång, men det här kommer att bli långt nog som det är, så låt oss bara konstatera att så är det. Jag har alltid haft ett särskilt förhållande till det här kortet, även om det kanske inte är den ballaste arketypen i världen – så är den på många sätt… min. Den här gången gick mina tankar medan jag blandade och lade ut korten till att jag tappat bort mig själv, och kände mig mycket vilsen. När det här kortet dök upp, just här, kändes det som en trygghet någonstans. Även när jag inte är medveten om mig själv, min identitet och min roll i livet, även när den inre tryggheten vacklar, så finns den där någonstans. Jag behöver bara komma i fas med den igen – medvetandegöra den.

C – Art – i Cosmic tribe-leken har stora arkanans fjortonde kort fått titeln Art istället för mer klassiska Temperance. Jag vet inte egentligen om jag är så förtjust i någondera, och det svenska namnet ”Måttfullhet” tycker jag ännu sämre om. Någonstans såg jag en lek som get trumf 14 namnet Alchemy, och jag tror egentligen att det är den benämning jag själv föredrar. Däremot är jag väldigt förvirrad kring på vilket sätt det här är en styrka och trygghet. Jag känner verkligen ingen sådan trygghet, inte just nu. Möjligen försöker jag hålla mig till kreativiteten som en fast punkt i tillvaron, för att undvika att gå vilse i andras referensramar som jag möter. Jag vet med mig att jag alltför lätt anpassar mig till andras förväntningar, och tyvärr ibland förlorat mig själv ur sikte på det sättet. Jag försöker använda kreativiteten som min egen referensram, att komma tillbaka till när vilsenheten blir påträngande. Det är på sätt och vis en trygghet.

D – Dåren som svaghet och hinder – det här är jag också osäker på vad det egentligen ska stå för. Jag tänker att det handlar om att vara antingen för mycket eller för lite dåre, och det är en tunn, tunn linje däremellan. Än är jag inte säker på vilket det är – men det kanske är något jag får tillfälle att upptäcka längs vägen.

∑ – Eremiten – summakortet av dessa fyra pelare är nionde trumfkortet, eremiten. Ensamhet – vald, och icke-vald. Och i en situation där man är ny i en ny värld, saknar yrkesroll, bekanta, rutiner och en mängd andra vanliga referensramar, är ensamheten självklar. Nyckeln är att göra den ensamheten konstruktiv, växa i den – utan att tappa bort sig själv på vägen, i ivern att fylla ensamheten med människor. (Det här skrev jag om i Himmel & ord-bloggen för några dagar sen – faktiskt utan att relatera tankarna till den här läggningen. Skulle någon ha frågat, skulle jag inte ha kommit ihåg något av korten jag drog den där gången.)

Jag ska avsluta här för idag, och lägger resten i ett annat inlägg – en annan kväll. Det blir för långt för er att läsa allt på en gång, och för sent för mig att skriva alltihop ikväll. Hav tålamod – fortsättning följer.

Annonser

Kryss i taket

januari 12, 2010

Man tror knappt det är sant… men tydligen går det att få tag på Tarot de la Rea igen! Dyr version eller ny version… bara att välja!

Arbetet med översiktskartan…

augusti 3, 2009

…jag skrev om tidigare fortskrider, och går ganska bra – om jag får säga det själv. Det tar tid, men det är ett meditativt och kärt besvär. Jag tror nog att jag kommer att kunna ha nytta av den när jag läser om boken sen. Har hunnit till näst innersta ringen nu, åtta kort kvar att montera in. Sen har jag funderingar på att göra andra modeller på de kvarvarande sidorna också – trenivåmodellen, min egen ”numerologiska” trappa för lilla arkanan.  Eller åtminstone dekorera utsidan lite, och sätta i band att knyta ihop det hela med…

Det är skönt att kunna vara kreativ med något helt annat än det vanliga – även om det råkar vara likartade  material. Jag är förtjust i att arbeta med papper, sax och lim – men just nu är det lite skönt att slippa foton, text och berättelser. Åtminstone berättelser som jag måste skapa. Tarotkortens berättelser växer fram utan ansträngning, och utan ord. Det är skönt – det är vad jag behöver just nu.

Förutom att sova förstås. Men det ska jag göra nu.

Jag blev nästan lite förälskad…

juli 30, 2009

…i den här leken, Langustl Tarot. Som den inpiskade traditionalist jag är, är jag lite skeptisk till hur jag skulle trivas att faktiskt arbeta med den här leken, men den är vacker, suggestiv och kreativ.

Väldigt stor bok, väldigt liten kortlek

juli 30, 2009

Jag lyckades inte riktigt fånga kontrasten i bild, men jag tyckte att det var lite roligt ändå – att komma ut från Vattumannens bokhandel med en väldigt stor bok och en väldigt liten kortlek. Boken var ett rent impulsinköp, den är begagnad och i rätt uselt skick – men den var billig och jag vet att Jeanette/Pixelina läste den för några år sedan och verkade inspirerad av den.

Jag har läst några sidor och den är inte lättläst inte. Det blir ingen sträckläsning, men jag tänker att jag kan använda den för att läsa/meditera kring årets kort eller så – för att nå en hanterbar omfattning på djupstudierna.

Tiny-leken är för att göra hjulet jag skrev om häromdagen, och det ska bli riktigt skojigt att sätta igång. Måste rota fram vårt Trivial Pursuit-spel också, för att kolla hur spelplanen är vikt.

Fast egentligen gick jag in på Vattumannen i hopp om att hitta Tarot and psychology som jag blivit intresserad av, men den stod alltså inte att finna. Jag letar vidare…!

En ny modell

juli 25, 2009

Häromdagen gjorde jag något jag ofta tänkt på, men aldrig riktigt vågat. Jag tog kortleken med mig till ett café, och ägnade en timme i lugn och ro åt att dra kort för mig själv. Det var väldigt behagligt – en lunchtimme dedikerad till fokusering och reflektion. Ingen tittade konstigt på mig och ingen reste häxbål i lokalens mitt. Bara en sån sak…!

Det gick också väldigt bra att fokusera, trots ljud och rörelser omkring mig. Jag har alltid strävat efter Absolut Lugn och Absolut Tystnad – helst Absolut Ensamhet också – men det innebär också att tillfällena jag kan ägna åt korten (eller reflektion överhuvudtaget, för den delen) blir ytterst få. Och tydligen är tystnaden inte alls avgörande.

Den här modellen för läggning har jag använt ett tag, och trivs ganska bra med. Det är min egen variant av det gamla hederliga keltiska korset. Jag har tagit bort de fyra korten som brukar läggas som en stav vid sidan om själva korset. Istället fördjupar jag själva korset, genom att lägga tre kort för varje position och tolka dessa utifrån de tre nivåerna, som jag skrivit om förut. Enkelt uttryckt: Body, Mind och Spirit. Kärnan har jag låtit vara som den är – två kort som tillsammans utgör ett dynamiskt här och nu.

Normalt i ett keltiskt kors har man Roten under Kärnan och så Kronan ovanför – en linje som beskriver viljans rörelse, var man är rotad och vartåt man strävar. Till vänster finns det Förgångna som via Kärnan förbinds med framtiden, en tidslinje rätt och slätt.

Den här gången hade jag dock svårt att riktigt fokusera mina tankar. Jag hade så många och så vitt skilda frågor att rådbråka, inbördes relaterade förvisso – men ändå så löst att det inte gick att finna ett gemensamt tema att anta som utgångspunkt. Därför valde jag att låta korten 3-4-5 stå för situation A, 6-7-8 för situation B och 9-10-11 för situation C – de tre faktorer jag bedömde som ”nycklar till helheten”.

Korten 12-13-14 fick en allmänt sammanfattande roll, för att knyta ihop säcken och kanske erbjuda ledtrådar till att faktiskt hitta en fokuspunkt i gyttret mellan de situationer jag nu ville analysera.

Modellen föll väldigt väl ut. Jag är förtjust i  att läsa tre kort på B-M-S-temat, det har alltid varit en ”paradläggning” för mig – men den är också väldigt begränsad. Jag som också sysslar med fotografi, kan tycka att den är som att fotografera med lång brännvidd – man får en rik och detaljerad bild, men mycket faller också utanför, och det är svårt att skildra ”bredd”.

Min variation på Keltiska korset har gett trekortsläggningen ett djup och möjlighet att analysera en komplex situation utifrån flera parametrar och vinklar. Den nya varianten däremot gav djup och helhet till en komplex situation där parametrarna står i konflikt till varann, eller på något annat sätt utgör en splittrad bild.

Mycket användbart!

Projekt: Ett visuellt astrotarothjul

juli 25, 2009

Den här bilden (som ser bedrövlig ut i min version, men jag orkade inte dra igång skanner och hela den processen, utan körde fulvariant medelst kamera… Det syns, jag är smärtsamt medveten…!) är hämtad från Hellwig/Holms bok som jag läste förra semestern. Jag studerade den här figuren ingående och ofta, men det är bara att inse – den gör ingenting för mig.

(Boken var visst ruggigt billig på Adlibris just nu fick jag se. Kanske ett tips till någon? Räds inte hemska titeln, boken är faktiskt ganska intressant.)

Idén att köpa en Tiny Universal Tarot, och göra en egen modell monterad på ett ark cardstock, föddes redan förra sommaren. Men hur det var, så blev det aldrig av. Nu har jag exakt 2½ vecka på mig att göra en, om jag vill ha med den på årets semester… Jag tänker mig att man kan göra den ”hopfällbar” som spelplanen i Trivial Pursuit – det borde väl inte vara så svårt, tycker man.

Bilden är inte helt komplett – det saknas några kort ur stora arkanan som inte associeras med stjärntecken, utan med planeter. Det blir inte alldeles enkelt att rymma in alla kopplingar och associationer, men jag funderar åtminstone på att ge det en chans. Någonstans inser jag också att jag antagligen undskattar hur stor plats 78 kort tar, även om de är yttepyttiga. 2 x 3,5 cm, så helt lätt blir det antagligen inte.

Men ska den här bilden bli meningsfull för mig, med mitt visuella högerhjärnade sinne, så måste jag se bilderna för att göra kopplingarna. Och jag lockas ju samtidigt till just systematiken i såväl tarot, som den astrologiska strukturen.

Nåväl – wish me luck!

En ny tarotsommar?

juni 13, 2009

Jag vet inte vad det är med sommaren, som lockar fram min lust för tarot. Plötsligt känns mina vanliga intressen tomma och ytliga, och min själ vill skärskåda sig själv, tala med mitt medvetna jag. Genom korten, eftersom det är det medium vi valt för att kommunicera med varandra – min själ och jag.

Vi får se vart lusten bär den här sommaren, om det blir litteraturstudium som förra sommaren, eller praktisk tolkning som sommaren dessförinnan. Kanske hittar jag någon ytterligare väg att fördjupa mig. Det spelar inte så stor roll, jag ser fram emot att glänta dörren igen, och se vad som ryms innanför den här gången.

Pomegranate Tarot

mars 22, 2009

Det visade sig inte vara så svårt att hitta källan till 10 of Swords-kortet i mitt förra inlägg – leken heter Pomegranate Tarot och är, såvitt jag förstår ett work in progress – men det går att förbeställa nu, och få kommande kort efter hand som de blir klara.

Om 10 of Swords skriver konstnärinnan på sin sajt:

This card shows the culmination of the same destructive pattern occuring over and over again. It is reflected in the blood-soaked dresses hung up by swords in the dark forest of the tortured mind. The figure lies submissively and yet in angst as the sword wielding being proceeds to stab. It is our choice to remain in the same pattern with the same outcome, or roll out of the way and do something fresh and different.

There is nothing to lose at this point. Know that the past has once again reared its ugly head, and yet ”Ten” is the end of a cycle, so take heart that after this it can only get better if you allow it. The pattern will be broken that has been holding you back from some signifigant growth, but it is only you who can break it. This is a chance to wake up to a new perspective, take responsibility for your new soulular growth.

Några fler exempelbilder från leken:

Fler bilder av de hittills färdigställda korten, och möjlighet att förbeställa finns här.

(Lite reklamigt, jag vet… men eftersom jag nu snodde bilder från dem så…!)

10 svärd

mars 22, 2009

Det här kortet, 10 of Swords, beskriver väldigt väl var jag befinner mig just nu. Jag vet inte från vilken tarotlek det här kortet kommer, eller om det är från en work-in-progress… Jag fann det när jag googlade, och jag tycker att det stämmer väldigt väl – det är en annorlunda bild, men just nu är den väldigt rätt.

Bakom mig har jag en lång rad av försök att lösa situationen, som vart och ett slaktats och hängts på parad som för att påminna mig om mina tillkortakommanden. Och nu ligger jag där igen, inför vad som känns som sista nådastöten, utmattad, desillusionerad och utan att ens kunna uppbringa någon rädsla längre. Come what may – det kan inte bli så mycket värre än det redan är.

10 of swords är ett av tarotlekens tyngsta kort. Många lekar beskriver det som att ha nått den allra yttersta botten, och några lägger dessutom till en nyans av förödmjukelse, för att riktigt understryka hur fullständigt uttömd man är på energi, utvägar och fasta punkter i tillvaron.

Men den här versionen tycker jag om, för att den lämnar utrymme för hopp, trots allt. Det tionde svärdet har ännu inte sänkts i den väntande kroppen, och gestalten som håller det är grundad i eld, som kan stå för rening och ytterst pånyttfödsel. I varje död finns också fröet till nytt liv.

Där jag står just nu, känner jag att mina krafter är försvagade – på gränsen till uttömda. Men fröet finns där. I bilden ser man hur den liggande figurens händer är höjda i någon slags gest. Jag tolkar det som om han ändå ligger där och tror på sin sak, säger ”jaja, döda mig du, men du kan inte döda min idé”.

Jag måste forska mer om den här leken, 10 of swords har alltid varit svårt för mig, det totala mörkret i kortet har känts svårt att jobba med och nå någon slags konstruktiv balans i. Här tycker jag att den känslan är starkt närvarande och det tilltalar mig starkt.

Jag återkommer när jag hittat den. Om någon läsare har mer koll än jag, får ni gärna tipsa och länka!