Just innan vår avresa till Tyskland, där jag alltså bor sen en dryg månad tillbaka, gjorde jag en större läggning för att samla tankarna kring allt det som väntade runt hörnet. Jag använde då en egen variant av det gamla hederliga keltiska korset – en vidareutveckling av de delar av korset som jag själv tycker är bra, och där de delar jag inte tyckte hängde ihop logiskt med resten, helt sonika är bortrationaliserade. Däremot har jag lagt till en annan liten dimension som jag trivs med. Jag tänkte visa modellen här.
Om du känner till det keltiska korset, så ser du att jag valt att behålla själva kors-formationen, med det lilla kärnkorset i mitten, och de förlängda grenarna i korset utvecklade till tre kort per position istället för sedvanligt ett kort per position. Den bilden tror jag till och med att jag visat förut. Det jag lagt till är korten märkta A-∑.
Dessa kort drar jag från en separat lek, där jag sorterat ut stora arkanans kort. Jag kallar de här fem korten “pelar-positioner” och ser dem som ett slags tongivare för det större perspektivet i situationen – och just därför använder jag stora arkanans arketyper för att gestalta de här positionerna. Det faktum att jag använder kort ur en separat lek, innebär givetvis att jag då och då får dubletter i läggningen, men det stör mig inte – tvärtom.
(Sen ska jag inte påstå att jag gör den här läggningen särskilt ofta. Den är diger nog att vara ett tag…!)
Femte pelarkortet markerar jag med ett summatecken – för det kortet drar jag inte, utan räknar fram ur sifferbeteckningarna på de andra fyra korten. Jag har i många år hävdat att jag inte tror på numerologi, men det hindrar ju inte att jag ändå experimenterar med det…!
Men låt oss gå igenom den där läggningen jag gjorde före avfärden, så klarnar det säkert:
A (medveten influens) – XVII The Star
B (omedveten influens) – V The Hierophant
C (styrka/trygghet) – XIV Art/Temperance
D (hinder/utmaning) – 0 The Fool
∑: 17+5+14+0=36
3+6=9
∑ – IX The Hermit
En kort sammanfattning av min tolkning kring pelarkorten
A – Stjärnan handlar om hopp, om tro och ljus och kraft att förlita sig på saker och ting. Att ha den inställningen till en stor förändring i livet är en styrka, ett rågstrå i ryggraden. Stjärnan handlar inte om tro på sig själv, så mycket som en tro på universella krafter – att universums krafter kommer att stå mig bi, och att det som sker, sker av mening. Det är svårt att sätta ord på de här sakerna, märker jag – men stjärnan står för så mycket mer än de vanliga bildtolkningarna man brukar få höra när folk ska förklara Stjärnan. En tro på livet, kanske – och på att livet någonstans innerst inne ändå är gott. Sålunda handlar det också om att släppa kontrollen, låta saker ske och låta saker ha sin gång. En svår läxa för dagens moderna kontrollfreaks – och dit hör även jag. Så – den medvetna pelaren är både en styrka och en utmaning, skulle man kunna säga.
B – Översteprästen, the hierophant, är ett kort som följer mig och alltid tycks ha en personlig innebörd för mig. Det där är en lång historia, som jag kanske ska ta och berätta någon gång, men det här kommer att bli långt nog som det är, så låt oss bara konstatera att så är det. Jag har alltid haft ett särskilt förhållande till det här kortet, även om det kanske inte är den ballaste arketypen i världen – så är den på många sätt… min. Den här gången gick mina tankar medan jag blandade och lade ut korten till att jag tappat bort mig själv, och kände mig mycket vilsen. När det här kortet dök upp, just här, kändes det som en trygghet någonstans. Även när jag inte är medveten om mig själv, min identitet och min roll i livet, även när den inre tryggheten vacklar, så finns den där någonstans. Jag behöver bara komma i fas med den igen – medvetandegöra den.
C – Art – i Cosmic tribe-leken har stora arkanans fjortonde kort fått titeln Art istället för mer klassiska Temperance. Jag vet inte egentligen om jag är så förtjust i någondera, och det svenska namnet “Måttfullhet” tycker jag ännu sämre om. Någonstans såg jag en lek som get trumf 14 namnet Alchemy, och jag tror egentligen att det är den benämning jag själv föredrar. Däremot är jag väldigt förvirrad kring på vilket sätt det här är en styrka och trygghet. Jag känner verkligen ingen sådan trygghet, inte just nu. Möjligen försöker jag hålla mig till kreativiteten som en fast punkt i tillvaron, för att undvika att gå vilse i andras referensramar som jag möter. Jag vet med mig att jag alltför lätt anpassar mig till andras förväntningar, och tyvärr ibland förlorat mig själv ur sikte på det sättet. Jag försöker använda kreativiteten som min egen referensram, att komma tillbaka till när vilsenheten blir påträngande. Det är på sätt och vis en trygghet.
D – Dåren som svaghet och hinder – det här är jag också osäker på vad det egentligen ska stå för. Jag tänker att det handlar om att vara antingen för mycket eller för lite dåre, och det är en tunn, tunn linje däremellan. Än är jag inte säker på vilket det är – men det kanske är något jag får tillfälle att upptäcka längs vägen.
∑ – Eremiten – summakortet av dessa fyra pelare är nionde trumfkortet, eremiten. Ensamhet – vald, och icke-vald. Och i en situation där man är ny i en ny värld, saknar yrkesroll, bekanta, rutiner och en mängd andra vanliga referensramar, är ensamheten självklar. Nyckeln är att göra den ensamheten konstruktiv, växa i den – utan att tappa bort sig själv på vägen, i ivern att fylla ensamheten med människor. (Det här skrev jag om i Himmel & ord-bloggen för några dagar sen – faktiskt utan att relatera tankarna till den här läggningen. Skulle någon ha frågat, skulle jag inte ha kommit ihåg något av korten jag drog den där gången.)
Jag ska avsluta här för idag, och lägger resten i ett annat inlägg – en annan kväll. Det blir för långt för er att läsa allt på en gång, och för sent för mig att skriva alltihop ikväll. Hav tålamod – fortsättning följer.
Etiketter översteprästen, Cosmic Tribe, Dåren, Eremiten, Fool, Hermit, Hierophant, keltiskt kors, läggning, modifierad, stjärnan, tarot, Temperance, The star
