Fick en ingivelse att dra ett kort ikväll, tänkte att jag kanske skulle börja dra ett kort varje kväll – lite för att få in en rutin, och för att se om det bildas några mönster över tid. När jag fick mitt nuvarande jobb haglade trumfkorten (kort från Stora Arkanan) över mig veckan innan det var klart. Sen gick det tillbaka och blev mest Lilla Arkanans kort som dök upp. Det där är såna där mönster som jag egentligen inte tror på… men vad gör man, när det blir så ändå?
(Samma är det med Livs- och Årskorten som man kan räkna fram numerologiskt med hjälp av sitt födelsedatum – jag tror egentligen inte på det, men… För mig har det stämt otroligt bra under de år som jag haft koll på det. Och då har det varit så att jag upplevt ett mönster i mitt liv, och SEN räknat fram vilket år det är – och upptäckt att det stämt. Så inga självuppfyllande profetior, bara märkliga sammanträffanden. Eller något sådant.)
Hursomhelst. Livet känns lite komplicerat just nu, och jag har lite svårt att se vad som är verkligt och vad som är illusion, efter att ha ägnat ett drygt år åt att vända på alla begrepp och därmed krossa alla mina egna illusioner. Mer eller mindre medvetet, allt i jakt på kärnan – det som är Jag fullt ut.
(Året var för övrigt XII Hanged Man – ett år i limbo, inget hände, men ändå ställdes allt på sin spets. I år är XIII Dödens år, och det skrämmer skiten ur mig. För även i år känns det som om det stämmer. En naturlig följd av de nya perspektiven, förstås. Men döden följer ju vanligen också naturligt på en hängning, eller hur? ;o)
Frågan jag höll i huvudet meda jag blandade och drog mitt kort för ikväll var ”Är det jag tänker på verkligt, eller är det ännu en illusion?”
XI Strength föll ur leken när jag blandade, det är väl lite flummigt, men jag brukar se det lite som ett bonuskort om det händer. Att det var meningen att jag skulle ta lärdom även av det kortet som gjorde sig påmint genom att hoppa ur mina händer. (Min lek är stor och lite svårhanterlig, men jag är rätt van, så det händer inte så ofta.)
Och det kort jag drog blev XX Emergence (i andra lekar känd som Judgement).
Två trumfkort, alltså.
Strength handlar om inre styrka – jag ser det ofta som självkänsla. Kraften att tro på sig själv, utan att dyvla sig på någon annan, hävda sig eller förringa någon annan. Jag är, och här står jag. Fötterna på jorden, fri luft i lungorna, en klar blick riktad mot världen omkring. Jag har slitit hårt med min självkänsla. Styrketränat den, om man så vill. Den var verkligen risig, nu är den fortfarande en smula obalanserad – åker mycket berg- och dalbana, rubbas lätt – men får jag tid att ta ett steg tillbaka, så inser jag att det inte var så farligt. Och så reser jag mig. Jag har tappat lite fart i självkänsloträningen – kanske är det därför tvivel av det slag som fick mig att sträcka mig efter korten ikväll dyker upp? – och jag borde nog fortsätta att stärka självkänslan, försöka få den stabil och balanserad. Just nu utsätter jag den för mycket, studsar tillbaka på rekylen och får kämpa mig upp igen. Jag skulle vilja komma dit där jag har en balans. Inte så mycket rekylstuds, utan mer gyrosnurra – huvudet upp, no matter what.
Emergence i Cosmic Tribe är ett av de bättre ”Judgement”-korten. Dels är titeln bättre – Domens dag är så olycksbådande. Emergence handlar om att nå målet, komma hem – sluta cirkeln. För ett drygt år sen gav jag mig ut på en lång resa, och gångerna har varit många då jag ångrat – önskat att jag tagit det jäkla blå pillret istället för det röda och kunnat återvända till den värld jag kände till. Men nu tog jag det röda pillret och därmed Fan i båten. Den tolkning jag gör av Emergence i det här läget är att jag kanske faktiskt snart har rott honom i land. Att resan börjar nå sitt mål, även om jag inte riktigt ser det så ännu.
På bilden ligger en man i fosterställning kvar på marken, medan en fjärilsbevingad och liksom strålande man stiger mot himlen, som man tänker sig en själ lämnar en uttjänt kropp för att bege sig hem. Jag tycker verkligen om den bilden. Den traditionella tolkningen av Judgement handlar också om rannsakan – att stå inför Sankte Per och få frågan: Har du nu varit sann mot dig själv? För det är det han frågar, det är jag säker på. Inte om man följt budorden, läst någon särskild bok eller gått i kyrkan varje vecka. Utan om man varit sann mot sin själ. Nå?
Etiketter Cosmic Tribe, Strength, Judgement, Emergence, Hanged man, Döden, Death, Matrix
